För lite mer än 10 år sedan, hände det värsta som hänt mig...Min älskade mamma dog    

Efter flera års kämpande mot cancern tog den kl. 05.30 den 6 maj 2002 hennes liv.

Jag och min syster satt vid hennes när hon tog sina sista andetag. Minns än idag paniken i hennes ögon...hon ville inte dö, hon var ju bara 43 år!

Hon lämnade fem barn efter sig, tre söner som inte var mer än 7, 9 och 18 år gamla, min syster som var 23 år och jag som var 26 år.

Gud, vad jag saknar henne. Hon var mitt allt. Jag trodde aldrig jag skulle klara mig utan henne.

Mamma hade kämpat länge mot cancern och trodde för ett kort tag att hon hade vunnit över den. Hon började planera vad hon ville göra med sitt liv. Men ganska så omgående började hon klaga på smärta i magen, men den som hon var så åkte hon inte till sjukan i onödan.

Efter mycket om och men fick vi henne ialla fall till att kolla upp smärtorna. Det visade det sig att bröstcancern hade spridit sig till magen.

Det gick inte att operera bort utan bara försöka stoppa upp spridningen med en ny cellgiftsbehandling. Mamma hade nämligen sett till att de börjat forska i släkten om bröstcancer och deltog i en forskning. Denna cellgiften hjälpte inte mamma ialla fall.

Men forskningen lever vidare och det är där jag är idag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt jag skriver här, är ju från min synvinkel. Mina syskon eller någon annan kanske upplever samma händelse på ett helt annat sätt. I kriser är man inte fullt så klar i huvudet som man kanske skulle behöva vara. Nu ska jag i alla fall försöka få l...

Det är den 28 november 2012 och klockan är inte mer än halv 8 på morgonen. Jag har precis pratat med mina barn i telefonen och sett till att de kommit iväg till skolan. De får vara hos sin pappa några dagar, fast de är tonåringar, för jag är nyoper...